ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som utmärks av bristande uppmärksamhet och hyper- eller hypoaktivitet. Det finns tre varianter av ADHD: en som innebär att man har koncentrationssvårigheter och tenderar att vara inobservant på sin omgivning, en som innebär att man är hyperaktiv och impulsiv, och en som innebär att man har båda de tidigare nämnda sorternas svårigheter.

Namnet ADHD kommer ifrån DSM-IV, den diagnostiska manual som vanligtvis används för psykiska sjukdomar, och kallas i den svenska översättningen för "Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet".

En diagnos liknande ADHD utan hyperaktivitet är Attention-Deficit Disorder (ADD).[1]

ADHD är ett omdiskuterat tillstånd. De flesta är överens om att termen är relevant som uttryck för en samlad symptombild. Vad som orsakar dessa symtom och vad som är lämplig behandling är inte slutligt fastställt. Diagnosen fastställs kliniskt, det vill säga en läkare observerar en patient och drar slutsatser. Om beteendet har sin grund i en hjärndysfunktion, uppväxtmiljön, en kombination av dessa eller någon annan faktor, kan i dagsläget inte definitivt avgöras.
Innehåll

    * 1 Diagnos
    * 2 Symptom
    * 3 Prevalens
    * 4 Prognos
    * 5 Orsak
    * 6 Behandling
    * 7 Källor
    * 8 Se även
    * 9 Externa länkar

Diagnos

Diagnosen ADHD delas in i följande tre varianter:

    * Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet, i kombination
    * Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet, huvudsakligen bristande uppmärksamhet
    * Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet, huvudsakligen hyperaktivitet-impulsivitet

Symptom [redigera]

För att en person ska få diagnosen ADHD så måste dessa symptom finnas och ha funnits under lång tid. Varje symptom ska också vara mycket mer påtagligt än vad man kan vänta sig utifrån personens ålder, kön och utvecklingsnivå.

    * Koncentrationssvårigheter
    * Dålig impulskontroll
    * Hyperaktivitet
    * Glömska

Det finns även andra symptom som är vanliga bland personer med ADHD men som inte är nödvändiga för att få diagnosen.

    * Nedsatt motorik
    * Sömnsvårigheter
    * Sen tal- och språkutveckling
    * Problem med att tolka sinnesintryck
    * Hetsigt humör och trots
    * Psykiska problem som ångest, stark oro eller depression
    * Tendens att upprepa eller "haka upp sig på" ord eller meningar

Prevalens [redigera]

Det har gjorts flera studier om hur förekommande ADHD är hos barn. Studierna visar en förekomst på 2 till 7 procent, vissa studier anger en prevalens på hela 10 procent[källa behövs]. Orsakerna till att olika studier visar olika resultat är flera, men några exempel är att studier skiljer sig åt i hur tillståndet definieras och avgränsas, använder olika metoder, och studerar olika populationer eller urval av människor. Ense är de dock i att andelen med diagnos ADHD är större bland pojkar än flickor (men pojkar har en lättare identifierbar symptombild än flickor och mörkertalet hos flickor är större), att åldern har betydelse för förekomsten och förekomsten tycks vara lägre i tonåren än hos yngre barn. Det finns få studier på förekomsten av ADHD bland vuxna och de som gjorts kritiseras bland annat för att diagnoskriterierna och studierna som används är anpassade för små pojkar och små pojkars villkor, inte för flickor eller vuxna. [2]
Prognos [redigera]

När diagnosen infördes uppfattades den som ett tillstånd som de diagnosticerade barnen skulle kunna tillfriskna från, men sedan övergavs den tanken mer och mer och tillståndet kom att uppfattas som kroniskt. Ett antal långtidsstudier har dock på senare år visat att en hel del diagnosticerade barn faktiskt blir bättre, vilket sätter den kroniska tanken på undantag och innebär ett steg tillbaka till den ursprungliga uppfattningen.[3]
Orsak [redigera]
Scout Girl in Concentration.jpg

ADHD är ett omdiskuterat tillstånd. De flesta är överens om att termen är relevant som uttryck för en samlad symptombild. Men vad som orsakar dessa symtom och vad som är lämplig behandling är inte slutligt fastställt. En hypotes är att ADHD beror på en obalans mellan fritt respektive bundet dopamin alternativt serotonin. En annan hypotes är att produktionen av noradrenalin och dopamin är nedsatt, vilket gör att produktionen av adrenalin ökar för att få kroppen att vakna. Den förhöjda halten av adrenalin orsakar då det för ADHD typiska beteendet. Denna hypotes ger även en enkel och bra förklaring på varför amfetaminliknande preparat så effektivt hjälper personer med ADHD. Modern forskning har också visat att det finns en överrepresentation av vissa genetiska drag hos de med ADHD. [4]. Flera tvillingstudier visar att ADHD är ett av de psykiatriska tillstånd med starkast hereditet. En svensk studie från 2006 pekar på en ärftlighet på 45-90 procent. [5].

Kritiker av dessa hypoteser hävdar att det saknas bekräftande, oberoende medicinska studier för att de inte utesluter andra möjliga förklaringar, till exempel sociala faktorer. Det är visat att ADHD ofta hänger samman med depression, men forskarna har inte, på grund av tillståndets natur, kunnat fastställa om depressioner är ett delsymtom eller en följd av att barnen med ADHD lever i en situation som inte anpassats till deras behov utan i sig kan leda till depression. Andra forskare anser att ADHD i kombination med depression i likhet med andra depressionsformer kan vara psykosomatisk. Å andra sidan kan depressionen också vara en följd av att personen med ADHD haft svårt att uppfatta och följa sociala normer och mött en oförstående omgivning, men möter en viss förståelse om de visar på kroppsliga besvär snarare än att de lider av ADHD-symtomen.

Det är intressant i detta sammanhang att den omfattande allmänna debatt som förts under flera decennier om orsaken till ADHD inte motsvaras av liknande debatter om de andra funktionstillstånd där man också saknar kunskap om tillståndets orsak. För rent fysiska tillstånd, som till exempel insulinkrävande diabetes (d.v.s. diabetes typ 1) vet man sedan många decennier att bukspottkörteln slutar producera hormonet insulin och att detta beror av en autoimmun reaktion mot de celler som producerar insulin. Men man vet däremot inte den bakomliggande orsaken till den autoimmuna destruktionen av dessa s.k ö-celler. Man känner alltså inte till den bakomliggande orsaken till varför kroppens immunförsvar angriper de insulingproducerande cellerna i bukspottkörteln, men man accepterar ändå tillståndet utan någon särskild diskussion och debatt utanför forskarnas egen krets om orsaken till den upphörda funktionen. I ADHD-frågan däremot, där det inte är fråga om en totalt upphörd funktion utan mer om en obalans eller ojämn utveckling, har en intensiv debatt förts både i Sverige och internationellt om just orsaken till tillståndet och om huruvida det över huvud taget ens existerar. Anledningen till denna skillnad är att det är odiskutabelt att bukspottkörteln slutat fungera och att detta utgör ett medicinskt problem, medan de beteenden som väcker tanken på en adhd-diagnos inte lika glasklart skiljer sig från beteenden inom det "normala" spektrumet.

Nu på 2000-talet har den internationella debatten om ADHD och dess orsaker tydligt polariserats. Diagnosens motståndare framhäver att störningen är överdiagnostiserad och behandlingen med psykoaktiv medicinering anses inte vara ett tryggt alternativ. Att långt fler barn i dag får en diagnos beror enligt motståndarna på miljöfaktorer, samhällets snabba strukturförändring, för stora skolklasser och att föräldrar i dag har för lite tid för sina barn. Diagnosens förespråkare anser däremot att ökningen av antalet diagnostiserade barn beror på en förbättrad diagnostik och att medicineringen är ett tryggt vårdalternativ. Enligt forskaren Suominen (2006) kan de olika åsikterna betraktas som olika perspektiv på samma fenomen och behöver därför inte utgöra varandras motsatser.[6]

I augusti 2010 presenterades forskning som visar att många amerikanska barn diagnosticerats med ADHD endast för att de varit yngre än sina kamrater, vilka de jämförts med. [7]
Behandling [redigera]

Det förekommer flera behandlingsformer och valet styrs utifrån den enskilda personens behov, som beror av vilka symtom som är huvudsymtom. I många fall räcker det att barnets familj (när det handlar om ett barn, för även vuxna kan ha ADHD) och skolan får information om varför barnet ter sig överaktivt och/eller okoncentrerat. Hem- och skolmiljön kan med det anpassas till barnet så att man förebygger till exempel ständiga olyckor och misslyckanden. Exempel på sådan anpassning är föräldrautbildning, då föräldrarna får lära sig bättre metoder att handskas med barnet. I Sverige finns flera utformade föräldrautbildningsprogram såsom Cunninghams COPE, Barkleys Defiant Children, KOMET, Webster-Stratton BASIC och ADVANCE. Sådana metoder kan vara att vara mer belönande vid gott beteende och försöka undvika bestraffningar, det kan också vara att bli bättre på att vara konsekvent så att konsekvenserna för handlingar blir mer förutsägbara för barnet.[8]

Alla som får diagnosen ADHD av kombinerad typ bör erbjudas behandling. Det finns klar evidens för att behandling med framför allt centralstimulantia (till exempel Concerta och Ritalin) har effekt. Idag anses även många av barnen och ungdomarna med ADHD som inte är av kombinerad typ vara betjänt av farmakologisk behandling. Barnen med denna bokstavsdiagnos får dessa amfetaminliknande preparat i låga doser och med ett dosfritt intervall nattetid, av dessa skäl är inte behandlingen beroendeframkallande. Vid dessa doser är preparaten terapeutiska och har en paradoxal effekt på barnen. Preparaten verkar i mycket låg dos lugnande och dämpar svåra överaktivitetssymtom, trots att denna preparatgrupp normalt räknas som "stimulerande" liksom till exempel kaffe. Man tror att system viktiga för koncentrationen stärks på detta sätt. Dessa läkemedel skrivs ut av barn- och ungdomspsykiater, vuxenpsykiater och barnläkare specialiserade på diagnostik av barn med ADHD. Exempel på substanser som används vid ADHD är:

    * metylfenidat
    * atomoxetin (är ej centralstimulantia, verkar endast på Noradrenerga transportörer i hjärnan)

ADHD tillhör gruppen neuropsykiatriska diagnoser. Liksom vid autismspektrumstörningar så används vid ADHD begreppet psykiskt funktionshinder. Vid ADHD är det viktigt med en anpassning av barnens livsmiljö för att de ska utvecklas gynnsamt till friska vuxna. Anpassning måste ske i barnens närmiljö inom hem och skola. De bör så tidigt som möjligt få det specifika pedagogiska stöd de behöver och med hjälp av andra strategier för inlärning i hem och skola, för att kunna kompensera för svårigheterna det innebär att till exempel inte kunna koncentrera sig på skolämnena och ändå lära sig. En barn- och ungdom under sådana former har för dessa barn den gynnsamma effekten att de får färre negativa erfarenheter och därigenom kan klara både skolan och sitt sociala liv bättre.

Anpassad pedagogik och eventuell medicinering kan alltså leda till att symptomen lindras eller ändras med åren men det betyder inte att personen "tillfrisknat" eller är "botad". ADHD är ett medfött tillstånd som personen i fråga kommer att ha hela livet. Man kan jämföra med en medfödd hörselnedsättning, som inte växer bort även om ett barn med hörselskada får hörapparater och andra hjälpmedel och lär sig andra strategier för kommunikation än att lyssna.
Barnet och dess familj lär sig vad de kan göra precis som alla andra och när det behövs någon särskild hjälp. Svårigheterna minskas och en person som träffar den nu vuxna personen med hörselnedsättning kanske inte märker av funktionsnedsättningen. Men hörselnedsättningen i sig har inte försvunnit, personen är inte "botad" eller "tillfrisknad" utan har lärt sig alternativa sätt att hantera de flesta situationerna i livet. Barn med ADHD kan uppfattas som högljudda, störande, besvärliga eller bråkiga, vilket de ofta blir då vardagen är normalt ostrukturerad. För att hantera deras oförmåga till koncentration måste närmiljön rensas på störande egenskaper, schemat i skolan måste vara tydligt, antalet lärare och kamrater begränsat och alla instruktioner anpassade till vad som krävs för den aktuella uppgiften. I takt med att barnen blir äldre så kan de utveckla egna strategier för att hantera sin vardag utan att funktionsnedsättningen påverkar livet negativt.

Ett svenskt projekt på Karolinska Universitetssjukhuset har visat att man med hjälp av specialutformade datorspel (till exempel Robomemo) som tränar barnets korttidsminne kan få en del av symptomen att minska. Barnet tränar en halvtimme om dagen i ett antal veckor.[9]

Peter Blyte har utvecklat en behandlingsmetod som stimulerar reflex utvecklingen med hjälp av rörelser. Man mäter först vilka reflexer som behöver utvecklas därefter stimulerar man reflex utvecklingen med hjälp av bestämda rörelser. I Sverige kan man anlita Vestibularis i Mönsterås för att snabba på utvecklingen.

Eftersom ärftlighet för ADHD antas föreligga, så innebär det i allmänhet problem eftersom föräldrar med dessa problem själva visserligen har erfarenheter av vad barn med denna funktionsnedsättning behöver, men det blir svårt för föräldrar med funktionsnedsättningen att vara specialpedagoger och exempelvis få igång sitt barn till läxläsning och dessutom utbilda på pedagogiskt rätt sätt, eftersom föräldrarna haft samma problem och inte har samma tålamod som någon utan impulsstörning och koncentrationsproblematik. Barnen är normalbegåvade och utvecklas fysiskt och psykiskt i alla övriga avseenden som andra barn.

Enligt en annan svensk studie gjord mellan 2004 och 2006, som presenterades 8 november 2007, visades det att fiskolja ger positiva effekter på barn som lider av adhd. För lättare adhd-fall är effekten som störst. Studien är ännu ej publicerad och har därmed ej granskats av andra forskare. [10]
Källor [redigera]

   1. ^ Riksförbundet Attention
   2. ^ ADHD hos barn och vuxna, Socialstyrelsen 2002. s 43-48, 201-202
   3. ^ A Neurological Basis for ADHD, Technology Review 2007-08-07.
   4. ^ Williams et. al, Rare chromosomal deletions and duplications in attention-deficit hyperactivity disorder: a genome-wide analysis, The Lancet, 2010 (early online publication) [1]
   5. ^ Larsson et al, Genetic contributions to the development of ADHD subtypes from childhood to adolescence. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry.2006 Aug;45(8):973-81. [2]
   6. ^ Suominen S. Polariseringen kring begreppet ADHD – från konflikt till en gemensam förståelse? (Finsk socialmedicinsk tidskrift). Sosiaalilääketieteellinen aikakauslehti 2006: 43 295–308. http://koti.welho.com/sausuomi/pdf/artikel_adhd_svensk_09.pdf
   7. ^ http://www.sciencedaily.com/releases/2010/08/100817103342.htm?sms_ss=reddit
   8. ^ Kazdin, Alan E. Parent management training : treatment for oppositional, aggressive, and antisocial behavior in children and adolescents. Oxford University Press, 2005
   9. ^ Klingberg, T., Fernell, E., Olesen, P.J., Johnson, M., Gustafsson, P., Dahlstrom, K. Computerized training of working memory in children with ADHD--A randomized, controlled trial. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 2005, 44(2), 177–186.
  10. ^ Staffan Kihlström (8 november 2007). ”Fiskolja ger oväntat god effekt mot adhd”. DN.se. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=713435 Läst 8 november 2007.


Externa länkar

    * Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom ADHD, Aspergers syndrom och Tourettes syndrom och OCD
    * ”Adhd”. Sjukvårdsrådgivningen. http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Adhd/.
    * Omfattande site om neuropsykiatriska funktionshinder
    * PION - din guide till information om hälsa och sjukdom

Så här står det på Svt:s Text-Tv

Förskrivningen av amfetaminliknande läkermedel som används framför allt vid ADHD har ökat med över 300 procent sedan 2006.

Då, 2006, skrevs det ut drygt 123 kilo amfetaminliknande läkermedel. Förra året skrevs det ut 500 kilo, visar statistik som Rapport har tagit fram.

Men kunskapen om vilka effekter medicinerna kan ha på lång sikt brister.

Kunskapen begränser sig till ett fåtal forskningsstudier som sträcker sig över en relativt kort period, enligt Läkemedelsverket.

Så här stod det i Dagens Nyheter den 4:e februari i år.

Studie: Mat kan påverka ADHD

Byte av kost borde prövas för människor med ADHD, skriver den prestigefyllda medicinska tidskriften Lancet och stödjer sig på en holländsk studie av hundra barn.

Hälften av barnen sattes strikt på mat som inte ger allergi- eller överkänslighetsreaktioner. Av dem som fullföljde dieten blev 64 procent tydligt bättre.

Den svenska ADHD-experten Björn Kadesjö i Göteborg är tveksam till studien. Fler och mer kunskap behövs, säger han i Svenska Dagbladet

Jag valde att skapa denna blogg för oss med eller utan denna diagnos.Ibland kan det kännas bra att ha någon att känna igen sig i när allt tycks ha blivit fel, små som stora grejer, eller då man lyckats med något man inte trodde man skulle ha klarat! Det är för att stärka våra medmänniskor och er som har en vän/ett barn/familjemedlem etc.med diagnos Add/Adhd.

Jag själv fick min Adhddiagnos då jag var 22 år och nu i år blir jag 29.Har hela tiden trott att något var fel på mig och undrat varför saker och ting som var självklart för alla inte var självklart för mig .Tack vare min diagnos fick jag svar på massor av frågetecken och det känns skönt och veta nu vad allt beror på.

Har ni Add/Adhd och vill dela med er av era historier om hur ni hade det innan ni fick era daignoser och hur erat liv är nu efter ni har fått er diagnos .Ni kanske bara ha någon ni känner och vill dela med er av era erfarenheter om att ha någon i er närhet med dessa diagnoser.Skicka ett mail till adhdbloggen @live.se Skriv om ni vill vara anonyma.

Kom gärna med förslag om vad ni vill läsa i denna blogg